Att vänta barn
En suddig kontur av vårt livs stora kärlek.
Termen vänta barn tycker jag är hemsk. För mig antyder det att fenomenet pågår under lång tid och att ingenting händer under tiden. Det kunde inte vara mer fel i mitt fall! Här hemma är det full fart på alla cylindrar - hela tiden!
Jag har mått så förbaskat bra denna graviditeten. Kan inte undgå att känna mig lyckligt lottad, speciellt eftersom jag nog många gånger har föreställt mig hur jobbigt det skulle vara. Ibland till och med dragit mig för när tiden skulle komma. Nu sitter jag här i vecka 27 och känner mig generellt bättre än vad jag gjort på många månader! Hur fantastiskt är inte det?
Vi har redan hunnit med två resor sedan vi fick veta i oktober. Tyskland och USA. I fredags kom vi hem från en nästan två veckors rundresa i staterna och har sedan dess kämpat med jetlaggen. Den har som smått lagt sig nu och jag kan börja se tillbaka på allt som vi upplevde och alla häftiga platser som vi besökte. Tur att kameran var med i högsta hugg, då jag varit lite lätt disträ senaste veckorna (som man ju kan bli).
Denna vecka sparkade projektarbetena igång och jag ser fram emot dessa kommande två månaderna då vi ska arbeta oss mot en delexamen. Trots att det inte är den slutliga så känns det skönt att ha på papper att man avklarat de första tre årens studier - även om vägen varit krokig. Vårt projekt handlar om restspänningar i ytbeläggningar på metallverktyg. Känns väldigt intressant men aningen klurigt!
Hoppas ni har det bra.
Stor kram från mig ♥