Stunder vid havet







Förra veckan bestämde vi oss för att trotsa "vecka-38-hetsen" och bege oss på en tur norröver. Vi firade Fredriks 24årsdag i strålande solsken med släkt och vänner. God tårta och grillat gjorde pricken över i:t. Jag hann träffa mina underbara vänner och prata om allt mellan himmel och jord (mest kärlek och bebis). Några dagar tillbringade vi i Stubbsand med min släkt i Övik och det var otroligt roligt att träffa alla igen. Det var trots allt vid jul som jag senast var uppe.

Tanken på att vi, nästa gång vi ses, kommer att ha en bebis på armen, istället för i magen är väldigt häftig - om än lite överväldigande.
Längtar såklart otroligt mycket men mår väldigt väldigt bra. Puss ♥ ♥
perspektiv | | Kommentera |

Allt du vill veta om min graviditet, del III


Kroppen som förändras

Jag har sedan unga år haft en ganska kass självbild. Sällan har jag tittat mig i spegeln och verkligen känt mig helt nöjd med det jag ser. Mycket har att göra med samhällets normer men också min egen perfektionism, som ständigt ekar i huvudet att jag kan bättre...

Många tycker nog att den kroppsliga förändringen som sker i och med en graviditet kan vara ganska jobbig. Speciellt om man haft trubbel med vikt och självbild tidigare. Jag å andra sidan har aldrig älskat min kropp mer! Redan från från första lilla bulan i vecka tjugo har jag fått en enorm respekt för min kropp och för vad den just nu åstadkommer. Den bygger ju trots allt en liten människa - hur häftigt är inte det?

Jag har inte gått upp så mycket i vikt. I vecka trettioåtta har jag landat på omkring tolv kilo, vilket vanligtvis är precis i underkant för någon med normalt BMI. Det skiljer sig såklart väldigt mycket, men jag som i vanliga fall har lätt att lägga på mig kilon lite här och var är ändå otroligt glad att all denna vikt gått direkt till magen.

Än så länge har jag inte samlat på mig vatten, vilket är skönt då det innebär några färre kilon att bära på. Speciellt när det precis varit värmebölja i Uppsala! Någonting som var jobbigt i början var att huden kliade ganska mycket när den töjdes. Fredrik har sedan några veckor flitigt smort den med Therapy från Lush, vilket jag tycker gjort underverk. Navelpiercingen fick jag dock slopa tidigt och det går ju inte att komma undan det fula märket som blir. Tänker att det bleknar med tiden.

Det dröjde fram till vecka trettiofem innan bristningarna kom. Det är egentligen inte bristningar jag har, utan mer synliga blodkärl till följd av den enorma växtspurten som magen gjort de senaste veckorna. Till en början var det lite jobbigt att hantera, eftersom jag klarat mig undan så länge. Det faktum att ungefär nittiofem procent av alla kvinnor får någon typ av hudbristning lugnade mig i min ångest. Det är ju trots allt ett litet pris att betala, kan jag tycka nu, när man ska få en gåva så stor som livet.

Puss & kram ♥
graviditeten, perspektiv | | Kommentera |

Nationaldagsfirande






Denna helg har jag varit ensam på hemmaplan då F bestämde sig för att åka en sväng till Sundsvall efter tentorna. Jag har alltså haft mycket tid till att pyssla och fixa här hemma. Bland annat har jag pluggat inför (den halva) tentan på torsdag, städat, lagat god mat, facetimat med familjen och sett på diverse matlagningsprogram. För tillfället väntar jag på en tårtbotten i ugnen som förbereds inför födelsedagsfirandet för F på söndag!

Dagen har jag spenderat tillsammans med Ida. Vi träffades på stan och fikade på förmiddagen och det var helt otroligt skönt i värmen och lugnet - då allt förutom caféerna var stängt. Efter lunch kom Idas kille och deras dotter ner på stan och vi strosade i stadsparken bland nationaldagsfirarna. Det var fullt med folk, djur och matstånd. Roligt att se att Uppsala stundvis lever upp! Favoriten för dagen var den lilla killingen, som så sött låg och sov med halvöppna ögon bredvid sin mamma i den provisoriska 4H-gårdens hage. Avslutade även med att köpa jordgubbar på vägen hem - så värt!

Imorgon kommer F hem igen och då ska vi dels på besök hos barnmorskan och efter det på föräldragrupp. Det är första mötet så det ska bli spännande att se vad det innebär. Hoppas iaf på att barnmorskan bekräftar att bebis fortsatt växa och att mitt järnvärde återigen ligger stadigt på 139 (skryt...). Nu ska jag fortsätta se på tv och vila fötterna. Det blev en hel del promenerande idag och både höfterna, vaderna och fötterna är trötta! Hoppas ni haft en fin start på veckan och en fin nationaldag!

Puss och kram ♥
Upp