The life changing magic of tidying

THE LIFE CHANGING MAGIC OF TIDYING
av Marie Kondo

Denna bok har blivit rekommenderad gång på gång över sociala medier, framförallt youtube, vilket gjorde mig nyfiken på vad som var så banbrytande med den. Jag anser mig själv vara en välorganiserad person som njuter av lugnet av ett välstädat hem, mycket tack vare min far (tack pappa!) som arbetade hårt under vår uppväxt för att hålla hemmet i ordning. 
 
Boken är uppdelad i kapitel som i sig är uppdelade i små avsnitt i vilka författaren behandlar olika ämnen. Det finns bakgrundshistoria, berättelser om författarens egna klienter samt tips och strukturerade listor för hur man ska tackla organisering och sortering. 
 
Hur kul är detta att läsa? Jo, väldigt! Det är otroligt intressant hur Marie Kondo lyckas sätta finger på vad som egentligen försiggår bakom ridåerna i våra sinnen när vi omges av kaos och oordning. Många av punkterna väldigt relevanta för mig, som efter cirka tjugo sidor fick ge upp tanken om att jag är en välstrukturerad person. En passage som fångade mig speciellt var "Organizers are hoarders", vilket säger det i sig självt: Den som ständigt behöver hitta kluriga lösningar för att förvara sina tillhörigheter, har troligtvis för mycket av dem!
 
Trots att ämnet sortering/organisering/städning verkar trist så är boken fångande, trevlig och lättläst. Den ger en insikt i hur mycket ens liv skulle förändras, om man bara kunde befria sig från alla saker! Kanske har det där födelsedagskortet fyllt sitt syfte? Kanske skulle dina skrynkliga tidningar må bättre av att vara någonting annat? Skulle du inte känna mer lycka i ett hem där du enbart omges av saker som du älskar?
 
  BILD FRÅN ICOVETTHEE.COM
filosofi, inspiration | | Kommentera |

I don't want to hear about your bad blood anymore

filosofi | | Kommentera |

Ett undantag, en regel, så börjar leken

+
Jag är lite av en perfektionist. och kanske skulle jag kalla det kontrollbehov. prestationsångest... jag vill inte göra någonting som inte resulterar i ett perfekt resultat. jag vill inte slösa energi på någonting som inte blir som jag har tänkt. och jag tänker alldeles för mycket. för mycket för att kunna orka med. för mycket och för orealistiskt för att uppnå.

det svåraste, tror jag, är att veta att jag kan så mycket bättre. men jag orkar inte. jag orkar inte vara bäst på allting. jag har helt enkelt inte energi längre. lusten att vara perfekt har långsamt avtagit ju mer medveten jag har blivit om att ingenting är perfekt. ingenting kommer någonsin vara perfekt - inte heller jag.

men hur släpper man på kontrollen? ångesten som uppstår när man inte lyckas så bra som man tänkt. för om man inte kan vara bäst, varför ska man då kämpa? fallet är mycket lägre, förlusten mycket mindre om man inte ens försökt, inte ens ansträngt sig. men vad skulle det bli av mig då? vad skulle det bli kvar av mig då?

filosofi | | Kommentera |
Upp