Ett farväl på bestämd tid

Vaknade för ovanlighetens skull innan väckarklockan ringt. Passade på att sätta mig, ta en kopp te och skriva lite här innan F vaknar.

Idag är min sista dag i Sverige på 6 veckor. Det känns både roligt och jobbigt att åka - mest jobbigt för att jag måste vara ifrån min kärlek så länge. Trots det vet jag att erfarenheten jag kommer att få är ovärderlig. För att verkligen kunna imponera med min franska i framtiden så vet jag att det är rätt beslut! Trots det gör det inte saken mindre jobbig. Jag har inte ens grepp om hur länge 6 veckor är. 1,5 månad. I en annan familj, i ett annat land, utan någon som kramar mig varje dag. Istället blir det kindpussar och croissants - men det är väl helt okej det med. missförstå mig inte, jag är over the moon och kan inte längta mer än vad jag gör. kanske är det resfebern som satt sina klor i mig.

Imorgon flyger jag till Bordeaux via Amsterdam. på flygplatsen hämtar min värdpappa mig och vi färdas med bil cirka två timmar nordväst till St-Palais-sur-Mer, en liten stad, med cirka 4000 bofasta invånare, belägen vid atlantkusten. Min familj består av mamma Myriam, pappa Eric och Laura (13) samt deras west highlandterrier Chippy (smeknamn för ett långt intrikat franskt hundnamn), en norsk skogskatt (ev min nya bff) och en liten liten lösgående inomhuskanin (vilken jag kommer att kalla stampe). familjen är världens gulligaste och inte helt olik min egen - fast utan de två bröderna som ständigt ska kraftmäta sig. det ska bli roligt att få en lillasyster på lån för en gångs skull!

Som naturvetenskaplig människa och funderare tänkte jag att det skulle vara kul att göra en liten hypotes, dvs skriva ner vad jag förväntar mig av resan för att sedan i slutet av resan jämföra med den faktiska erfarenheten.
+  Jag hoppas att jag kommer att få en sommar med en trevlig familj
+ Jag hoppas att min franska kommer att utvecklas och att jag kommer att kunna prata mer ohindrat
+ Jag hoppas att få lära mig många nya konster vad gäller matlagning och det franska köket
+ Jag hoppas på långa cykelturer, dagar på stranden, fint väder och helt enkelt en fridfull och rolig sommar
+  Mest av allt tror jag att jag kommer att knyta kontakter för livet

" Ibland kanske det inte handlar om att veta vem man är eller vart man ska eller vad man vill, utan snarare om att ta varje chans man får, att leva så som man vill leva. att leva fullt ut. "


kärlek till er, xx
perspektiv | |
#1 - - A:

Vi har blivit lite gamla och lite kloka du och jag. Även fast jag vill tro att vi alltid varit ganska kloka, så är det en fin insikt att vi trots att vi fortfarande är unga tänker i andra banor än förr.

Precis som du skrev i tidigare inlägg är det de val vi gör som kommer påverka våra liv, men jag tror och hoppas att du också tänker på att de inte alltid definierar oss. Såklart ställs vi inför svåra val i livet, men grubbla inte för mycket över dem, Juuhanna.

Bli konstnär och tro på vetenskap. Bli forskare, läkare, civilingenjör, pedagog, kemist och var konstnär i själen. Plugga, jobba, res, byt stad om du vill. I/he/we/they will love you no matter what, because of who you are, not what you decide to do. Hopefully, you will always love yourself. And life.

Kan tänka mig att maybe I'm preaching to the choir, och hoppas också att det är så. Kram

Upp