I sign out I won't be coming home tonight. 'Coz there's no room for me and my misery

Det förvånar mig faktiskt att jag för första gången någonsin (tror jag) fastnade i historiaboken för att jag tyckte att det var intressant. men tjusningen försvann inte många ögonblick senare då jag insåg att allting jag nyss läst gått förlorat. jag läser och läser och läser, flera hundra sidor, men det är som att ingenting fastnar. allting är mer intressant än orden på papperet. det är så värdelöst. jag provade till och med mammas läsglasögon, för jag trodde att jag hade ett synfel. men då blev allting bara väldigt suddigt. och jag fick vänta många minuter innan jag åter kunde se texten. det gör jag inte om! men nu känner jag mig åtminstone hyfsat hyper inför seminariet imorgon. efter det så kan jag trösta mig med att det är lov. det lättar på hjärtat. precis som min varma kopp te.   kärlek
perspektiv | | Kommentera |
Upp