Allt du vill veta om min graviditet, del I

Jag vet att det med stor sannolikhet finns någon där ute som jag inte spillt alla detaljer kring min graviditet till. Detta inlägget är till dig - och till mig själv att läsa framöver, när jag undrar över hur dessa 9 månader kändes. Tanken är att dela upp innehållet i ett antal inlägg för att inte publicera en hel novell på en gång. Hoppas det är lite roligt att läsa och om inte så kommer det inlägg med foton och dylikt till veckan!

Ämnet illamående
Ja. Det som de flesta förknippar med graviditet är väl ändå illamåendet. Själv led jag ganska måttligt av illamående mellan vecka 6-12. Jobbigast var att inse att det faktiskt inte är korrekt att kalla det morgonillamående, då det för det mesta höll i sig varenda sekund av varenda dag. En räddning var Postafen när jag hade viktiga saker att göra, så som labbar eller tentor. Nackdelen var ju att man blir trött som en dåsig och dreglande bulldog och huvudet inte alltid hänger med - lite pest eller kolera kan man säga att det var!

Det absolut jobbigaste för mig under denna period var att öppna kylskåpet. Vi har en rätt ny och fräsch kyl. Trots det så var jag alltid tvungen att hålla andan när jag gläntade på dörren, eftersom mitt skärpta luktsinne kände av allt som fanns där inne - samtidigt. Urk!

Ytterligare en detalj, som gjorde saken ännu mer knepig var ju att ingen visste om att jag var gravid. I skolan satt jag och knaprade på kex och drack vatten ständigt, vilket för mina kompisar måste ha verkat lite egendomligt. Jag tror att jag normalt sett är en person som gillar att klaga eller dela med mig av allting, så att sitta där och må fruktansvärt illa och samtidigt försöka hålla fokus på föreläsningar som inte var intressanta nog att distrahera var verkligen en sann kamp, haha. Det var en sådan lättnad när jag äntligen fick berätta om bebis - för man kan ju inte låtsas ha pms för evigt!

Det som hjälpte mig i illamåendet var framförallt vetskapen om att det snart skulle gå över, vilket det mycket riktigt gjorde när väl hormonerna kommit i balans igen. Under tiden funkade Postafen, att ständigt äta på någonting samt att dricka riktigt kall Ramlösa för att lindra illamåendet. Ett tag åt jag även citronskivor - mmm!

Mycket av den maten eller de sysslorna som jag uppehöll mig med under de sex veckorna förknippar jag fortfarande med extremt illamående. Bland annat så virkade jag en filt av mormorsrutor som blev liggande i flertalet veckor, pga. att jag så starkt associerade den till illamåendet. För att inte nämna Belvita-kex, som jag knaprade dag ut och dag in under dessa veckor. Bara synen av paketet i affären gör mig illa till mods.

Illamåendet lade sig lagom tills att julmaten skulle förtäras, vilket var tur! Istället byttes den mot en stark craving för allting citron. Mer om det i ett annat inlägg!

Puss och kram från mig! ♥
graviditeten, perspektiv | |
Upp